Jag kombinerar jobb med heltids skola, hård träning, pendling mm dagarna bara springer iväg och man har inte en chans i världen att göra något annat känns det som. Skönt att man inte har en pojkvän som ligger hemma och väntar. Trots att jag åker 6 varje dag och kommer hem mellan 7-8 på kvällen är det jag som får vänta på min kämpe som bygger ett hus med sin bror. Känns konstigt att komma hem till ett kallt och mörkt hem på kvällarna. men snart lugnar det ner sig för oss båda hoppas jag. Igår låg vi i sängen innan 10 men somnade inte förrän 12 kanske, låg och pratade och allt mellan himmel och jord. Konstaterade att vi fortfarande bara känner starkare för varandra för varje dag, bortskämda är. Det känns som om jag hittat rätt här i livet, bredvid Jonas. Plugget kallar.