Vad är det för fel på oss människor? varför låter vi vår liv rulla i 190 och tänker att sen blir det bättre? när det lugnat ner sig på jobbet ska jag ta hand om mig själv osv... kan vi bara sluta tänka så, varför lever vi inte IDAG istället. jag gör inte det, inte tillräckligt i alla fall. Vi verkar inte ta livet på allvar. Vi kommer inte leva i en evighet. vi är ingen garanterad att få en dag till eller 40 år till... igår dog en av mina gamla lagledare, hjärtstillestånd mitt under en träning två barn hade han. När jag loggar in på facebook ser jag att en fin väns brorsbarn dog i cancer i måndags jag tror han va tre år. Vi vet alla om hur fort det kan gå från att leva till att inte finnas mer, så varför gör vi inte något åt det. nej vi verkar vara så fega att vi blundar för sanningen. Jag erkänner,jag är livrädd att någon i min närhet ska dö, att jag och jonas pussar varandra hej då för sista gången på morgonen, hemska tanke. Jag är livrädd när jag tar mina nära för givet, för det gör jag det gör vi alla. och skulle de otänkbara inträffa skulle vi aldrig förlåta oss själva. Min pappa säger att man aldrig ska skiljas som ovänner och det är väl det minsta man kan begära. Det är inte svårt att säga förlåt, det är inte svårt att visa uppskattning till dem vi har nära oss IDAG för vi eller någon annan kan inte veta om vi kommer ha dem vid vår sida i morgon...