Som jag nämnde i tidigare inlägg så jobbade jag igår. Det var en bra, kul men känslomässig dag. Jag kan inte gå in på detaljer eftersom jag har tystnadsplikt. Men jag skulle så gärna vilja skrika ut för hela världen att LIVET ÄR NU och att man bara LEVER EN GÅNG... Fatta en gång har NI och JAG på oss att vara lyckliga och ta till vara på livets fina ting. Men vissa människor hamnar verkligen i helvetet på jorden. Det är så grymt, somliga föds med guldsked i munnen och andra dör på gatan. Va fan är det som bestämmer??? Är det ödet? eller är det individen själv som väljer? jag tror på en kombination och jag gråter, jag gråter över människor som jag ser runt omkring mig som ALDRIG, ALDRIG någonsin kommer ta sig upp på fötter igen, eller om dom någonsin ens har varit där?!. Mitt hjärta värker och jag gläds över alla fina stunder jag har i mitt eget liv, jag är tacksam för att jag har det så bra, så små problem. Mina nära och kära som finns där, som stöttar. En del människor har bara sig själva, ingen som klappar dom på axeln, ingen som lyfter upp dom från botten och ingen, ingen som bryr sig. Jag skänker en tanke till dessa tomma, genomskinliga själar i världen... MEN VA FAN HJÄLPER DET???