Sen kan jag inte låta bli att asgarva åt dessa människor i stallet. Det finns en ganska snobbig tjej där som äger en D-ponny, hennes mamma får mig att le varje gång hon kommer till stallet. I fredags kom hon iklädd sidenbyxor (ljusblå) men väldigt synlig string haha, till de hade hon en paljett top i svart och blått, smycken så hon knappt orkar gå och högklackat, säkert över 1 dm med sån där riktigt smal klack så när hon går sjunker hon liksom ner i skiten haha. Hennes naglar, ja till och med tånaglar är alltid nyfixade och perfekta i fransk manikyr/pedikyr haha. Dessutom är hon livrädd för alla hästar och hoppar högt i sina klackar när någonting som inte är en människa närmar sig. I fredags hoppade en lite mus på gräsmatten och hon fullkomligt flyger upp och skriker, jag kan inte låta bli att skratta. Sen när man försöker prata med henne märker man att hon inte tycker jag håller hennes klass och stil att jag inte är värd att prata med. Detta  gör liksom saken ännu roligare eftersom hon blir så besvärad. 

Hur som helst tränaren här jennie är en speciell gammal dam, duktig på att instruera barn men inte så mycket mer enligt mig, hon har mest en stor mun och tycker hon vet bäst om allt. I alla fall, alla föräldrar och hon själv pratar om henne som värsta hästguden som om hon vore världsryttare och att hon är den enda i världen som  instruerar rätt. Är inte detta typiskt hästmänniskor???  jag bara undrar vad hon gör i ett sådant litet ridskolestall då om hon är så fantastisk???