Vet inte om det är all stress och alla dumma tankar som gör att jag mår lite sisådär. Jag är den värsta analysmänniska man kan tänka sig, tänker på allt ur alla vinklar och vrider på allt till sin spets. Detta både på gott och på ont, just nu på ont för i det här läget borde jag nog följa mitt hjärta...

Jag känner mig så sviken, utanför på något sätt och det gör mig sårad. Just nu tar det hårdare på mig än om jag skulle vara som vanligt, men jag är inte som vanligt. Tufft, riktigt tufft är det nu.